Artikel - 14.11.2017 klo 10.22

Hela tiden mamma – städaren Kirsi Seger har en liten lön, stor familj och livlig vardag

Hela tiden mamma – städaren Kirsi Seger har en liten lön, stor familj och livlig vardag

”Jag har lärt mig att endast fundera på frågor en kort tid framåt. Jag kan stressa över slumpmässiga överraskande utgifter men ids inte bekymra över vad som kanske händer någon gång senare", säger Kirsi Seger. Foto: Susanna Kekkonen

Kirsi Seger städar trappuppgångar i höghus hela dagen lång. Lönen räcker inte till för ensamförsörjarens familj med fyra barn utan samhället måste hjälpa till. Blir arbetande fattigas ställning bättre så?

”På Tikanoja arbetade jag en gång som ett slags instruktör men det var inget för mig. Det var pappersexercis och att köra bil. Jag har alltid gjort kroppsarbete.”

Klapp, klapp, klapp, klapp. Kirsi Segers, 40, prat försvinner i etern ackompanjerat av raska lätta steg. Klockan är snart två och trappstädarens arbetsdag lider mot sitt slut i Lassas i Helsingfors. I tur står nästsista trappan i ett bolag med tio höghus och tio trapphus.

”De här alla är löptrappor”, hörs ovanifrån bland moppljuden.

Löptrappa är yrkesjargong. Det betyder ett hus utan hiss. Sista torsdagen i september utför Kirsi och hennes arbetspar veckans andra lättare grundstädning: trappuppgångarna moppas, nedersta avsatsen dammsugs samt basturna och tvättstugorna rengörs. Denna vecka avslutas med att Kirsi får lön för sitt heltidsarbete: 1 700 euro brutto. Det är en dryg femtiolapp mer än vad hon tjänade hos ISS Service ännu för ett par månader sedan. Kirsi gick över till ett mindre företag och sade själv upp sig från ISS där hon hade arbetat i 1,5 år. En orsak var så tajta arbetsscheman att inte ens en frisk kvinna med god kondition orkade längre.

En blond kvinna äldre än Kirsi närmar sig över gården, låter ämbaret och moppen falla i marken med ett klang och tänder en cigarrett.

”Puh! Den där bastun är så liten att jag har svårt att vända mig då jag försöker tvätta de där golven.”

Kirsis arbetspar Mervi Rantala går till en bil med en logo för ett städföretag. Företaget vill inte att dess namn nämns i denna artikel. Kirsi har dykt upp vid dörren till trapphuset och lyfter dammsugaren utanför. Den ryms helt enkelt inte på den lilla avsatsen då den ska dammsugas.

”Akta nu att du inte lyfter för mycket”, hojtar hon till Mervi.

Mervi öppnar bildörren och sätter sig sidledes på förarsätet. Kafferast.

Hon har just återvänt från en lång sjukledighet. Årtionden som städare har tärt på ryggen men Mervi har arbetat på samma företag redan i 17 år. Hon har följt med löneutvecklingen inom branschen från första parkett – på samma sätt som Kirsi. Så småningom har till exempel ålderstillägget och tillägget för så kallat smutsigt arbete som tidigare betalades för bland annat städning av spyor försvunnit från lönen. Fastän det förtjänstutvecklingsprogram inom fastighetstjänster som det avtalades om i kollektivavtalsförhandlingarna år 2009 har höjt lönerna något är det fortfarande svårt att klara sig.

Kirsi och Mervi nämner på fläcken en bov till att städning inte endast är ett riktigt tungt utan också mycket dåligt avlönat arbete.

”Konkurrensutsättning – det var nog det allra sista.”

Inom städning innebär konkurrensutsättning att de som köper tjänster begär en offert av företag som tillhandahåller städtjänster. De vill få så bra och omfattande service som möjligt till ett så lågt pris som möjligt. Städföretag planerar därför så tajta scheman för arbetet som möjligt för att få ner priset. Priset på arbete är fortfarande så lågt att en fastanställd städare såsom Kirsi som arbetar på heltid inte klarar av att som ensamförsörjare livnära sin familj med fyra barn enbart på sin lön på 1 300 euro netto.

”Konkurrensutsättning – det var nog det allra sista.”

I tillägg får hon bostadsbidrag, barnbidrag och underhåll för sina två minsta barn. I samband med minstingens, femåriga Millas dagvård har hon placerats i nollkategorin, det vill säga inkomstnivån är så låg att hon inte behöver betala något för omsorgen. Kirsi har inte tagit reda på om hon är berättigad till utkomststöd. Inte efter att hon skilt sig från sin första man, blev ensam med två småbarn, fick sparken från stadens städservice, hade just börjat studera till anstaltsvårdare och gick till socialbyrån för att söka hjälp.

”Jag tänkte att kanske jag ens kunde få pengar till en säng då vi inte hade något annat än kläder och några tallrikar. Men därifrån fick jag bara sympati.”

Kirsis familj klarar sig eftersom samhället bidrar till uppehället. I år offentliggjordes en utredning av forskare Niina Tanner som PAM finansierade. Utredningen avslöjar hur mycket samhället – det vill säga egentligen alla skattebetalare – lättar på lönebördan hos detaljhandelsföretag som flitigt utnyttjar deltidsanställda. År 2015 handlade det om ett belopp på upp till 30 miljoner euro.

PAM:s expert på arbetstider och avlöningssystem Sirpa Leppäkangas anser det vara beaktansvärt att Kirsi Seger inte klarar sig på sina inkomster från ett heltidsarbete. Inte ens fastän lönen för nuvarande arbetet är något högre än minimilönerna i kollektivavtalet.

”Inom fastighetstjänster är lönenivån helt enkelt fortfarande urusel”, slår Sirpa fast.

Förtjänstutvecklingsprogrammet inom fastighetstjänster har avslutats och just nu finslipar PAM mål för kommande förhandlingar. För att höja lönenivån inom PAM-branscher måste det också övervägas andra metoder än generella lönepåslag. Detta omfattar en utveckling av avlöningssystem och kompletterande avlöningsformer som avtalas om på företag.

"Dessutom kan det frågas huruvida tabellönerna inom alla PAM-branscher bör vara högre i huvudstadsregionen och tillväxtcentrum än i övriga landet", funderar Sirpa högt.

”Gapet mellan minimilönerna inom PAM-branscher och levnadskostnaderna är på väg att bli ohållbar. Till exempel inom handel och väktarbranschen finns redan en sådan här indelning i lönetabellerna.”

Med tanke på intressebevakningen på PAM är det viktigt att identifiera och vidkännas arbetande fattiga. I år genomfördes därför redan för andra gången en enkät i vilken medlemmarna bads beskriva hur de klarar sig på sin lön och vad detta kräver. Kirsi Seger var en av dem som svarade på enkäten.

Enligt PAM:s forskningschef Antti Veirto visar svaren klart att lönen inte räcker till och människor behöver absolut sociala förmåner.

”Jag får misstanken att förmånerna till och med kanske skapar arbetande fattiga. Skapades ett tyck att höja lönerna hos arbetsgivare om vi inte hade ett sådant här bidragssystem?”

Antti betonar att han inte avser med sina funderingar att finländska socialskyddssystemet ska skrotas. På sätt och vis tillåter dock förmånerna arbetsgivare att betala för lite. Enligt Antti ska byråkratiska fällor bort.

"Alla slags förändringar, till exempel då du träder tillbaka i arbetslivet efter en period av arbetslöshet, ska vara så smidiga som möjligt så att det inte uppstår hinder för sysselsättning."

Antti vet också att förmånerna är ett trumfkort för arbetsgivare på många sätt.

"Ganska ofta påstås att människor inte ens tar emot heltidsarbete eftersom förmånerna är så bra."

Kirsi Seger har tagit. Hennes vardag tillåter inte övertid men enligt Kirsi låter arbetsgivare inom fastighetstjänster inte ens göra övertid. Då hennes lön steg i nya arbetet var förändringen så liten att den inte påverkade bidragsbeloppen.
Solen får rutschbanan på gården till höghusen att glänsa. Kirsis telefon ringer och hon stannar upp vid dörren till dagens sista trappa som hon just städat.

Skapades ett tyck att höja lönerna hos arbetsgivare om vi inte hade ett sådant här bidragssystem?

”Nåja, säg det snabbt”, svarar hon. Nioåriga Timo vars skoldag tagit slut är kortfattad och Kirsi bär dammsugaren, moppen och övriga redskap till bilen. Dörrarna smäller fast.

Kirsi minns att Mervi en gång frågade varför hon städar när hon kunde göra så många andra saker.

”Jag svarade att eftersom jag tycker om det här!”

En gång drömde Kirsi nog om arbete med hästar. Hon säger sig vara från en ”vanlig arbetarfamilj”. Far var långtradarchaffis och mor också knegare som arbetade som lapplisa sina sista arbetsår. Föräldrarna skilde sig när Kirsi, den yngsta av tre döttrar, var sex år gammal. Hon växte upp i Helsingfors men gick på högstadiet också i Joutsa. Efter grundskolan styrde 16-åriga Kirsi kosan mot Tammerfors för att arbeta på ett stall. Hästtokiga flickan lade dock märke till att djurvänliga unga utnyttjades grovt: ”lönen” kunde till exempel bestå av ridlektioner.

Hon lämnade stallet och Tammerfors och började städa på SOL Service.

”Arbetet var då slappare och du klarade dig bättre på din lön.”

Senare arbetade Kirsi på ett sjukhus som närvårdarstudent. Sedan skadade hon ryggen och det var dags att byta bransch. Det var trevligt som expedit på Siwa och lönen bättre men arbetstiderna var svåra för en med familj. Efter skilsmässan för ett par år sedan slog Kirsi fast att affärers fria öppettider helt enkelt inte passar en ensamförsörjare som ska ta hand om en familj med fyra barn. Under veckoslut är de yngsta barnen också hos fadern men modern svarar för vardagen. Därmed återvände Kirsi till regelbunden städning på vardagar och under dagtid – och en mindre lön.

En älvlik flicka i en ljusblå prinsessklänning klättrar upp på hjälpbordet i köket och sätter sig. Endast vingar fattas. Klänningen från filmen Frost har hon vårdslöst dragit över en randig tröja och träningsbyxor.

Milla pladdrar till mamma som fyller på kaffebryggaren, skär ett äpple i klyftor och tar flickan med jämna mellanrum i sin famn. På golvet flänger en liten hund omkring, en kleinspitz med smeknamnet Tyty.

Arbetet var då slappare och du klarade dig bättre på din lön.

Kirsi bor med sina barn i Bocksbacka i norra Helsingfors. I fyrarummaren har nödvändiga möblerna placerats något hit och dit men inalles finns det lite krimskrams. Sonja, 18, och Christian, 14, har egna rum vars dörrar hålls ordentligt stängda också denna kväll. Milla och Timo delar på tredje sovrummet och Kirsi sover i vardagsrummet. På köksväggen finns omsorgsfullt kolorerade fagra teckningar av hästar.

”De har ritats av äldsta dottern”, säger Kirsi med en gnutta stolthet i rösten.

Varje vardag kring fyra har Kirsi hunnit komma hem med Milla och kokar kaffe. Köket är prydligt eftersom Sonja diskat.

”Efter kaffet duschar jag. Det måste jag eftersom jag får på mig sand och skräp i trappuppgångarna. Först efter duschen lagar jag mat.”

Det ringer på dörren. Timo – Timppa – kommer hem från bollklubben svettig och hungrig.

”Morsan, när fixar du käk?!”

”Minstingen har ännu inte hobbyer eftersom jag anser att ett så litet barn inte behöver sådana”, säger Seger och tar mjölk från det andra höga kylskåpet.

En stor familj behöver inte nödvändigtvis hemskt mycket prylar men den behöver mycket mat och tillräckligt med utrymme för att förvara den. Kirsi går inte i affären. Däremot slår hon sig ner med mobilen vid köksbordet en gång per vecka för att beställa mat för nästa vecka från en nätbutik. Maten levereras hem – direkt till tamburgolvet. Trots en expeditionsavgift på dryga sex euro anser Kirsi sig spara klart.

”Det blir inga impulsköp alls. Jag beställer allt vi behöver men inget extra. Och om jag gick med barnen i affären glömde jag helt säkert bort hälften av det jag skulle köpa.”

Hon har räknat ut att hon på detta sätt sparar 50–70 euro i matutgifter per månad. Dessutom sparar hon krafter och tid. Utan bil var det tufft att släpa 15 liter mjölk upp till huset på en backe.

”Ibland lagar Sonja mat”, berättar Kirsi.

”Riktigt sällan”, fnyser Timppa till och snappar upp en äppelklyfta när han går förbi.
Lönen steg i nuvarande arbetet men däremot förlorade Kirsi något hon hade fått om hon stannat hos samma arbetsgivare i två år.

”För första sjukdagen får du lön först efter att ha arbetat de där två åren. Samma sak om du stannar hemma med ett sjukt barn.”

Så står det i kollektivavtalet för fastighetstjänster. Ensamstående mamman anser detta vara en stor brist i anställningsvillkoren inom denna låglönebransch. Lyckligtvis är egna konditionen bra och barnen brukar inte heller vara sjuka.
Efter duschen har Kirsi klätt sig i bekväma hemmakläder. Hon lyfter köttfärsfrestelsen upp ur ugnen på bordet och sticker en slev i rätten.

”Jag måste nog verkligen gnida på varje slant”, säger hon.

Men mina tonåringar tigger inte hela tiden efter pengar.

Kirsi dricker inte alkohol över huvud – en liten last är dock cigarretter. Hon tänker nog sluta. Gymmet invid som är öppet 24/7 kostar ett par tior per månad.

”Vi reser inte utomlands alls, köper riktigt mycket kläder på lopptorg, förutom att i en viss ålder finner du till exempel inte använda ytterkläder för pojkar.”

Årtidsväxlingar medför ofta utgifter. Millas höstoverall fann de på rea i somras. Extrautgifter orsakas av överraskande tvingande inköp såsom nya glasögon i september.

Barnens hobbyer är billiga. Sonjas sporadiska ridlektioner täcker hon med arbete i stallen. På somrarna räcker det med ett besök hos mormor och Christians speldator köptes till sist på avbetalning.

”Men mina tonåringar tigger inte hela tiden efter pengar”, säger Kirsi.

Christian har koderna till ett kreditkort med vilken det kan betalas på webben. Inte en enda cent har någonsin försvunnit från kontot.

”På så sätt har jag en sällsam pojke.”

Timppas och Millas skratt klingar från vardagsrummet. Minstingen har lovats ännu en cykeltur efter middagen. Sjutiden är det dags för kvällssnacks och senast klockan nio har mamma, Milla och Timppa redan lagt sig. Det blir tidig väckning eftersom Kirsi börjar arbeta klockan sju.

Men dit är ännu tid. Kirsi sätter sig för en stund och dukar bordet.

”Jag har lärt mig att endast fundera på frågor en kort tid framåt. Jag kan stressa över slumpmässiga överraskande utgifter men ids inte bekymra över vad som kanske händer någon gång senare.”

Hunden Tyty tassar över till och snusar på sin vattenkopp och Milla klättrar upp i famnen. Just nu är allting ganska bra.

Skribent: Sini Saaritsa

Senaste

Mest lästa