Artikel - 09.11.2018 klo 12.00
Utbildning

Arbetsgivaren omskolade hundratals – automatisering förändrade Hannu Ylikotilas arbete totalt

Framför Hannu Ylikotila öppnar sig en utsikt över torrvaruavdelningen, där golvytan är full med transportanläggningar och annan utrustning. Foto: Jukka Rapo

Framför Hannu Ylikotila öppnar sig en utsikt över torrvaruavdelningen, där golvytan är full med transportanläggningar och annan utrustning. Foto: Jukka Rapo

I och med det nya logistikcentret övergick Inex Partners till automatiserade lokaler. Truckföraren Hannu Ylikotila tog tjuren vid hornen och övervann rampfebern. Han blev automationsutbildare.

Hannu Ylikotila står på gallergolvet i en korridor högt upp och tittar ner mot den stora hallen. Härifrån har man en svindlande utsikt mot avdelningen med torrvaror, som är Inex Partners nya stora enhet i logistikcentret i Sibbo.

Det är inga truckar som susar fram där nere. De hade inte fått plats, för golvplanet är fullt av transportanordningar som är bredvid och ovanpå varandra. Mjöl, konserver och andra torrvaror uppdelade i försäljningspartier transporteras nästan som av sig själva mot den mörka bakre delen av hallen, där de lagras på brickor på höga hyllor.

”Logistiken tog ett språng 50 år framåt i tiden”, säger Ylikotila lite stolt under brättet på sitt varumärke, närmare bestämt en keps.

”Några dricker upp sina pengar, men jag behöver inte göra det, för det gör bilen åt mig”, säger Hannu Ylikotila och syftar på sin bensinslukande bil. Resan till och från jobbet i Vanda är 35 km i en riktning. Foto: Jukka Rapo

För bara tre år sedan körde han truck för S-gruppens distributionsföretag, alltså Inex Partners, logistikcenter i Kilo i Esbo.

På arbetsplatsen frågade de vilka som ville lära sig den nya OPM-automationstekniken och sedan lära ut den till kollegerna. Verksamheten skulle flyttas över till det nya center som höll på att byggas och Kilo skulle stängas i slutet av 2018.

”Logistiken tog ett språng 50 år framåt i tiden.”

Ylikotila blev utvald till uppdraget tillsammans med 15 andra, även om han inte själv har tänkt på sig själv som någon som talar inför folk, eller som en lärare med en pekpinne i handen.

”Under skoltiden var det en mardröm att hålla tal inför klassen på modersmålslektionerna”, säger Ylikotila.

I sitt nya arbete fick han inte bara komma över sin scenskräck utan även ett annat hinder, sin höjdskräck.

”Båda har botats med desensibilisering.”

Till hjälp hade Ylikotila en utbildning i elautomation och ett intresse för teknik. Hans hobby är att meka med bilar. Han skrattar och säger att det inte hinns med mycket av bilintresset nu när familjen fått sitt tredje barn i oktober.

Lärdomar från Norge och USA

Logistikcentret i Sibbo är gigantiskt. Ytan motsvarar 30 fotbollsplaner. Om man skulle gå runt anläggningen skulle det vara en promenad på 2,5 kilometer.

Den OPM-teknik som Ylikotila kan, det vill säga Order Picking Machinery, handlar om utrustning som förpackar produkterna automatiskt på en pall eller rullpall. Systemet identifierar produkterna via streckkoderna och styr dem vidare med hjälp av olika sorters givare och sensorer, som det finns tusentals av här.

Man utför även traditionellt lagerarbete i Sibbo, för cirka en femtedel av produkterna samlas in med handdrivna maskiner. Exempelvis produkter som packas in i säckar, som exempelvis toalettpapper, lämpar sig inte för att transporteras med transportanordningar.

Det digitala språnget kräver även en stor utbildningsinsats från Inex sida. Utrustningsleverantören Witro gav Ylikotila och de övriga som valdes ut till lärare en teoriutbildning i Finland. Dessutom kom de praktiska momenten från anläggningar i Norge och USA som använde motsvarande teknik. I Wisconsin var den mest spännande stunden när de amerikanska arbetarna lämnade platsen och lät de finska kollegerna sköta anläggningen själva.

”Det var stor press.”

”Man var tvungen att ta tjuren vid hornen”, beskriver Ylikotila även om det steg då de skulle sätta samman en utbildningsprogram från tomma intet och även utbilda de övriga anställda i automationens hemligheter. Totalt har man utbildat 101 grupper, varav Ylikotila har varit med på 60–70. Undervisningen har till undervisningsplanen sett varit ganska mycket som att gå i skolan och för att lära sig exempelvis förkortningarna på maskinerna måste man även plugga.

”Jag skulle säga att man bör skippa kvällsölen och fokusera på studierna.”

När en anställd behärskar teorin lär hen sig mer på arbetsplatsen. Ylikotila har själv lärt sig mycket nytt efter att ha lämnat sin bekvämlighetszon och hoppat på undervisning. Hans självförtroende har ökat. Han gör även instruktioner och manualer, testar de praktiska kunskaperna ”på fältet” och är verksam inom produktionen.

Det var även någon spelevink som räckte över pekpinnen till honom.

Hannu Ylikotila med pekpinnen i sin hand. Foto: Jukka Rapo

 

Från kroppsarbete till intellektuellt arbete?

Nere på torrvaruavdelningen ser man en orangeklädd man som följer signallamporna och går fram till datorn. En annan man sitter vid trapporna, vilket tydligen inte handlar om lathet utan om att det inte är några störningar i produktionen. Ändrades lagerarbetet till intellektuellt arbete som utförs under förhållandena på en produktionsanläggning?

”Helt och hållet”, nickar Ylikotila, men tillägger att man fortfarande behöver vara i bra form. Även om man inte längre lyfter kartonger för hand kan det lätt bli så att man går 10–20 kilometer under ett skift. Och så klättrar man också. Om det blir störningar i de hissarbeten som transporterar varor klättrar en medarbetare in i en säkerhetssele för att åtgärda det.

Det är inte tänt i bakre delen av hallen, för det finns inga medarbetare där. Den hiss, det vill säga crane, som förflyttar varor rör sig i rasande takt både i vågrät och lodrät riktning och lyfter upp förpackningar på hyllplatserna. Bindningsmaskinen sveper snabbt in pallen i krympplast.

Utrustningen för oljud. Här inne är det rumstemperatur, men i övrigt är det svalt. Temperaturerna varierar mellan olika lagerområden från +20 till -26.

Andreas Packaléns (till vänster) och Matti Huopios arbete förändrades "i princip totalt” när de övergick från lagret i Kilo till control center på logistikcentret i Sibbo. Foto: Jukka Rapo

I Sibbo arbetar det mindre än hälften så många som i Kilo

På logistikcentret i Sibbo arbetar det mindre än hälften så många som i Kilo. Här arbetar nu drygt 700 av Inex utrustnings- och automationsanvändare eller ”traditionella” logistikarbetare, medan man i Kilo hade cirka 1 500 logistikarbetare.

Alla som ville fick alltså inte flytta från Kilo till Sibbo. Många har under processens gång bytt bransch, börjat studera eller övergått till traditionellt lagerarbete, exempelvis till bilfabriken i Nystad. Som en del av utbildningssatsningen fick de anställda även information om olika alternativ. Förtroendeman Heikki Laakkonen säger att ett av kraven på automationsarbetare är att man är lugn, för det är ett arbete där man måste hålla huvudet kallt även om tekniken inte fungerar. Man måste också genomgå fystester. Arbetet sker även huvudsakligen i treskift, det vill säga även nattskift. Han vill inte skrämma någon genom att påpeka hur svårt arbetet är – man lär sig automationsarbete.

”Och det behövs fortfarande folk inom lagerarbete, för andelen automatiserat logistikarbete i Finland är fortfarande liten”, säger Laakkonen.
Suomen Osto- ja Logistiikkayhdistys Logys vice vd Pasi Nieminen bekräftar att som helhet är endast ett ”par procent” av den interna logistiken inom alla branscher i Finland helt automatiserad. Den interna logistiken inom dagligvaruhandeln är ett undantag med en automatiseringsgrad på cirka en tredjedel, men även där är det vanligare med delvis automatisering eller manuellt arbete.

Enligt Inex produktionschef Tuukka Turunen är utbildningssatsningen en investering på hundratals tusen euro. Han ger företag som befinner sig i den teknologiska turbulensen ett tips:
”Det är viktigt med utbildning, men man bör även avsätta tid till att ge de anställda praktisk övning medan de utför sitt arbete.”

Förtroendeman Heikki Laakkonen och produktionschef Tuukka Turunen har förhandlat om bland annat hur automationsarbete syns på den anställdes lön. Foto: Jukka Rapo

Gynnas den anställda?

Syftet med automatisering är att öka produktiviteten i arbetet, men gynnas den anställda av det? Laakkonen och Turunen säger att de anställda har en högre medelinkomst i Sibbo än i Kilo, men de nämner inga siffror.

”Här har man ingått flera lokala avtal med målet att knyta de anställda till sig, ta hänsyn till hur krävande arbetsuppgifterna är vid lönesättningen samt ett högklassigt arbete. Produktivt arbete av hög kvalitet syns även i de anställdas lönekuvert”, säger Laakkonen.

Laakkonen och Turunen är överens om att utbildning är det bästa sättet att bemöta den tekniska brytningstiden. Det som är säkert är att kunskapskraven inom automatisering har ökat. Många är oroliga för hur de ska hänga med i utvecklingen. Den bilintresserade Hannu Ylikotila påpekar att jobb försvann och andra uppstod även när man övergick från häst och vagn till bilar. Han tycker att det är bäst att ta till sig det som måste komma.

”Annars halkar man efter.”

 

 

 

 

Senaste

Mest lästa