Kollektivavtalen värderas – mer kunskap om avtal på arbetsmarknaden behövs

Enligt rapporten som publicerades idag anser ungefär hälften av finländarna, 53 procent, att kollektivavtalsförhandlingarna som arbetsmarknadsorganisationerna för är det bästa sättet att värna om spelreglerna i arbetslivet. Mindre än en femtedel uppger att de är av annan åsikt. Jenni Simonen, programdirektör för undersökningen Arbetets generationer – undersökning av ungas och medelålders syn på arbetslivet, förklarar att avtal som tar hänsyn till olika parter anses passa väl in i den finländska kulturen: 

”Man hör de olika parterna, sedan avtalar man om saker och håller fast vid det som avtalats”, säger Simonen.

Finländarna ger alltså sitt stöd till avtalskulturen som sker genom kollektivavtal också under en tid då vårt avtalssystem inte fungerar problemfritt.  När allt kommer omkring har de stora arbetsgivarförbunden inom skogs- och teknologiindustrin avstått från att förhandla om kollektivavtal.

Ungefär två tredjedelar av finländarna, 69 procent, anser att fackföreningsrörelsen behövs. Olika åldersgrupper, inklusive de unga, är dessutom överens om att fackförbunden har en given plats i det finländska samhället. Samtidigt uppmanar både unga och äldre fackförbunden att förnya sig i en smidigare riktning och att reagera bättre på förändringar i arbetslivet och nya anställningsformer.

PAM har fungerat som en partner i undersökningen tillsammans med JHL, Pro, Paperiliitto och Industrins löntagare.  Rapporten som E2 Tutkimus gjort består av en enkät och gruppintervjuer, dvs. den utnyttjar både kvantitativ och kvalitativ forskning.
 

Individuella avtal kan leda till ojämlikhet

Det att man själv avtalar med arbetsgivaren om sina arbetsvillkor får inte stort understöd. Endast var fjärde, 26 procent, håller helt eller delvis med om att var och en själv borde kunna förhandla om sina anställningsvillkor med arbetsgivaren, oberoende av kollektivavtalen. Bland de unga finns en lite större vilja att göra individuella avtal än i andra åldersgrupper.

FFC:s utvecklingschef Juha Antila, som kommenterar undersökningen, tolkar det så att finländarna inte vill att bra munläder, vänskap eller utseende spelar en roll för löneförhöjningar, utan man vill att samma lön ska betalas för samma och likvärdigt arbete.  

I intervjuerna som gjordes för undersökningen framkommer att man tror att det finns en risk att individuella avtal leder till ojämlikhet. En beskriver saken så här: ”För att det finns människor som kan förhandla, till och med mycket bra, och så finns det människor som inte kan förhandla.” De unga tänker att individuella avtal kan öka löneklyftan mellan könen och försämra ställningen för vissa grupper, till exempel invandrare.
 

Det behövs mera information om arbetsmarknaden

Baserat på rapporten uppskattar ungefär hälften av finländarna att de känner till avtalsgrunderna ganska bra. När ungdomar och personer i medelåldern frågades mera i detalj om detta i intervjuer avslöjades att deras insikter vara mer osäkra. Särskilt unga  estimerar att andra i deras egna generationer inte vet mycket om fackförbund och avtal på arbetsmarknaden.

Studien visar att väldigt få unga människor känner att de har mycket goda kunskaper. Medlemmar i fackförbund visste naturligtvis mer om fackföreningarna och deras roll än icke-medlemmar.

Mer arbetslivsinformation skulle behövas. En intervjuade bedömde: "Nåväl, enligt min åsikt försummades denna fråga verkligen i lektionerna i samhällslära i klass 9."

PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen väger forskningsresultaten så här:
”En dålig kännedom om arbetsmarknadsfrågor och fackföreningsrörelsen innebär att man har svårt att påverka saker och ting. Särskilt oroande är de ungas bristfälliga kunskaper. Om de unga saknar kunskap, kan de behandlas illa och deras åsikter kan förbises både på arbetsplatserna och i fackföreningarnas beslutsfattande. ”

Undersökningen har gjorts av Jenni Simonen, Aino Heikkilä och Jussi Westinen från E2 Tutkimus.