Kontakt må-fre

Vänligen notera att PAM:s och a-kassans telefontjänster är upptagna särskilt på morgnarna. Du hittar svar till många frågor på vår webbplats.

MEDLEMSKAPET, ANSLUTNING, ANSTÄLLNINGSFRÅGOR

030 100 640 kl. 10-14

A-KASSAN

020 690 211 kl. 10-14

Arbetslivet - 16.10.2020 klo 10.20

Stopp för trakasserier! − Ina Mikkola uppmanar oss att inte acceptera trakasserier på arbetsplatserna

Om inte Ina Mikkola vore redaktör och reklamfotograf, skulle hon utreda omfattande brottshärvor, eftersom hon är intresserad av lagstiftning. ”Min pappa och bägge två av mina gudfädrar är poliser.” Bild: Eeva Anundi

Ina Mikkola, som bryter mot många tabubelagda normer, belyser problemen med arbetslivet direkt framför oss i våra vardagsrum. Då hon producerade sin nya tv-serie blev hon frustrerad över hur många arbetstagare som hade råkat ut för trakasserier på arbetsplatserna.

Redaktören Ina Mikkola är känd för att hantera teman som väcker stor uppmärksamhet. Nu har hon tagit sig an tabubelagda frågor i arbetslivet.

I sin serie kastar hon ljus över arbetslivets problem, som till exempel mager lön, utbrändhet, avund och bluffsyndrom, dvs. frågor som man inte direkt tar upp till noggrannare diskussion under kaffepausen på arbetsplatsen.

I Yle:s direktsändningar av serien Avlöningsdagen pekar hon ut de ömmande punkterna i arbetslivet och löser problemen tillsammans med publiken och experterna. Här fokuserar man framför allt på arbetstagare inom service- och vårdbranscherna.  

Trakasserier på arbetsplatserna

Ina Mikkola sitter avslappnat vid ett bord i caféet där vi träffas. Hon har den välbekanta stora rosetten i håret, och rosetten svajar när hon bestämt uttrycker sin ståndpunkt om någon fråga. Hon är helt orubblig, men trots detta verkar hon uttalat snäll.

Vad är det du njuter av i arbetslivet?
 
”Jag gillar situationer som är så tuffa att jag nästan slår knut på mig själv när jag försöker klura ut en lösning, men sedan lyckas jag till slut”, svarar Mikkola.

Då hon förberedde serien Avlöningsdagen var det till exempel svårt att få människor att ta mod till sig och berätta inför kameran om sina svårigheter i arbetslivet. Några var med på det till en början, men backade sedan ur situationen. För Mikkola var särskilt en sak både frustrerande och sorglig. Då hon bad människorna att skriva ner sina erfarenheter från arbetslivet och skicka in dem för serien, berättade många om sexuella trakasserier.

”Det kom in massvis med meddelanden om trakasserier. Ganska många sade att det är fint att någon är intresserad av detta. Vafan, klart att det intresserar oss! tänkte jag då.”

”Till slut fick vi in så många historier om trakasserier att jag gjorde en video enbart om detta tema på Youtube. Trakasserier behandlas också i min podcast och i direktsändningen av serien Avlöningsdagen.”

Denna höst lyfter Ina Mikkola fram frågor som rör arbetslivet. Bild: Eeva Anundi

 

Trakasserier är betungande

För Mikkola känns det helt naturligt att behandla pornografi och sex. Hon har gjort en tv-serie där hon intervjuade personer som producerade vuxenunderhållning i olika länder. Hon är också författare till boken Runkkarin käsikirja, där hon behandlar sexuell intelligens och förmågan att tolka pornografi rätt. Men trakasserier är en annan historia.   

”I fråga om sexuella trakasserier ska vi ha nolltolerans. Sådant behöver vi inte tolerera från kolleger eller kunder eller någon annan heller för den delen.”

”En kund som utövar trakasserier i en situation som inbegriper kundservice ser sig som överlägsen gentemot expediten och upplever därigenom att trakasserierna är berättigade, vilket givetvis är problematiskt och skapar otrygghet.”

Mikkola anser att det ska finnas klara modeller på arbetsplatserna för hur man ska motverka trakasserier.

”Nu verkar det som om det inte finns sådana modeller. Det varierar från en arbetsplats till en annan.”

På arbetsplatserna borde man också vara medveten om att det känns betungande att vara offer för trakasserier. Hon anser att om någon lyfter fram att de fått höra öknamn eller antydanden eller råkat ut för fysiskt tafsande, ska de aldrig behöva lyssna på nedlåtande kommentarer i stil med ”jaha, det var ju tråkigt, men så är det bara”.

”Nej. Detta kan vi inte acceptera. Punkt och slut.”

”I fråga om sexuella trakasserier ska vi ha nolltolerans. Sådant behöver vi inte tolerera från kolleger eller kunder eller någon annan heller för den delen.”

Hon har även själv råkat ut för trakasserier, bland annat gliringar om sitt fysiska utseende. Många anser att hennes flickaktiga vintage-stil står i alltför skarp kontrast till hennes roll som expert. Hon själv anser att man också på arbetsplatsen kan ge komplimanger om andra personers utseende, så länge man gör det i rätt ton, men andras utseende får inte kritiseras.

”Du får vara extravagant, men det betyder inte att du får behandlas som ett objekt”, kommenterar Mikkola skarpt.

Här ska vi föra väsen om vårt eget jobb!

Mikkola anser att livet blir lättare om man säger rakt ut vad man anser om saker och ting. Därför är det viktigt att behandla sådana sidor av arbetet som är förbjudna eller svåra att hantera.

Hon anser att tabubelagda frågor och den skam som nästlat in sig i vår kultur hindrar oss från att uppnå vår fulla potential både på den individuella nivån och i vårt samhälle.

”Jag försöker vara så ogenerad som möjligt, men jag skäms faktiskt också själv lite ibland. Ödmjukheten är så djupt rotad i denna kultur! Det finns en stor skillnad mellan oss och Amerika, där det är enkelt att sälja sin egen kompetens.”

Hon vill sätta stopp för i synnerhet en förvrängd tankemodell.

”Ganska många människor tänker att de inte har något inflytande över sitt arbete och sin arbetsmiljö. Detta är ett problem. Vi har ju alla inflytande över det! Förändringar kan ske om vi inser vilka möjligheter till påverkan vi har och om vi kan väcka intresset hos andra så att de kommer med.”

”Detta kanske låter som en enkel självhjälp, men första steget mot att få andra att uppskatta ditt jobb är att du själv börjar uppskatta ditt jobb. Det är förstås lättare sagt än gjort. Det är svårt att vara självsäker i ett samhälle som inte stöder ett sådant tänk.”

”Jag tycker vi ska uppskatta vårt eget jobb och föra väsen om hur duktiga vi är!” säger hon med eftertryck.
 

Ina Mikkola vill ändra på saker och ting, men vill inte bli överväldigad av bördan att försöka påverka. Hennes söta rosett påminner oss också om detta. Bild: Eeva Anundi

Fackförbunden behövs för att stöda arbetstagarna

Mikkola har tidigare utforskat samhällets regler i sin dokumentärserie Ina <3 Suomi. Förresten Ina, hur förhåller du dig till fackförbund som skapar regler för arbetslivet?

”Facken behövs absolut för att människorna ska få stöd. Det vore en fördel för arbetstagarna om facken kunde vara starkare.”
Utmaningen är att arbetsmarknaden har förändrats. Det finns nollavtal, plattformsekonomi och krav på lättföretagande.

”Lagstiftningen, facken, politikerna och skattemyndigheterna hänger inte med. Detta betyder att arbetstagarna får det svårt.”
Medierna kan påverka situationen lika mycket som fackförbunden. Hon vill öka människors medvetande om olika yrken.

”Rent allmänt är det ett problem om man drar allt över en kam då man pratar om arbetslivet. Man kan inte heller dra allt över en kam då man pratar om droger eller pornografi. Arbetslivet är också mer mångfacetterat.” 

Avlöningsdagen, direkt tv-sändning på TV 2 tisdagar kl. 21. Realityserien Tilipäiväkirjat om coronavåren finns på Yle Arenan och sänds på TV 2 tisdagar kl. 21.45. Dessutom har Mikkola en podcast på Arenan från och med den 20.10 samt medverkar i Youtube-serien Yle Kioski.

 

Nyheter