Bästa Kimmo Sasi!
En snabbreform av arbetslöshetsskyddet försämrar jämlikheten.
Social- och hälsovårdsministeriet har berett ändringar i lagstiftningen om arbetslöshetsskyddet. Förslaget är att vi från början av nästa år får en temporär lag, enligt vilken permitterade får arbetslöshetsdagpenning enligt den s.k. arbetstidsmodellen, och inte jämkad dagpenning som nu.
Den jämkade dagpenningen är ett väsentligt tillskott till utkomsten uttryckligen för lågavlönade kvinnor inom servicebranscherna. Två av tre som får jämkad dagpenning arbetar inom den privata eller offentliga servicesektorn.
Att vid sidan om den jämkade dagpenningen skapa ett nytt system, som bara gäller permitterade, sänker förmånsmottagarens inkomster med i värsta fall hundra euro i månaden. Nästan alla – i synnerhet de med den lägsta inkomsten – som permitteras för mer än en dag i veckan förlorar jämfört med dagens läge. Till exempel skulle en person, som har tjänat omkring 1 600 euro i månaden och som permitteras för två veckor, förlora omkring 57 euro i månaden. Det här kan inte vara målet för någon.
Det förekommer mycket permitteringar inom industrin och enligt dagens regel får personer som permitteras för en dag i veckan ingen arbetslöshetsersättning. Jag förstår mycket väl behovet att korrigera läget för dessa. Problemet är att i den nuvarande lagen ska sänkningen av arbetstiden och lönen vara minst 25 procent för att man ska omfattas av utkomstskyddet. I lagändringen planeras 20 procent för dem som får arbetstiden förkortad till fyra dagar.
Denna ändring görs utan andra samtidiga ändringar, vilket leder till ojämlikhet. Om arbetstiden till exempel förkortas genom att överföra en arbetstagare till deltid, så måste arbetstiden och lönen fortsättningsvis minska med 25 procent, när det räcker med 20 procent för dem som permitteras för en hel dag. En sådan snedvridning i en lag kan inte vara möjlig.
Problemet för dem som permitteras till en fyradagarsvecka kan lösas smidigare genom att den nuvarande jämkningen utvecklas så att arbetstidsgränsen höjs från nuvarande 75 till 80 procent och inkomstgränsen från 90 till 95 procent. Det vore också solidariskt, eftersom nivån för dem som har de allra lägsta inkomsterna skulle stiga. Då vore det onödigt att skapa ett temporärt parallellsystem.
Om man i alla fall stannar för den s.k. arbetstidsmodellen, bör det nuvarande jämkade arbetslöshetsskyddet korrigeras samtidigt. Inkomstförlust på grund av färre arbetstimmar och avbrott i arbetet måste ersättas på lika grunder som vid permittering. Annars kommer de kvinnodominerade branscherna att drabbas av ändringarna både relativt och absolut, eftersom det inom dem finns mycket fortlöpande deltidsanställningar eller snuttjobb.
Ordförande för grundlagsutskottet Kimmo Sasi, tycker ni att det med tanke på att medborgarna är lika inför lagen är möjligt att stifta en lag som försätter människor i ojämlik ställning i en och samma lag?
Ann Selin ordförande
PS. De permitterades ställning måste korrigeras med respekt för likställdheten.
Nettikauppa
