< takaisin lehteen

Vi har förberett förhandlingarna allt sedan i höstas. Förbundet fick många förslag till ändringar i kollektivavtalen och så finns det ju mål vi eftersträvat tidigare men inte nått. Fackavdelningarna lämnar också in motioner varje gång representantskapet sammankommer till möte. Alla dessa utgör basen för arbetet i avtalsutskotten när de bereder sig för förhandlingarna. Det finns förstås viktiga punkter att utveckla i respektive avtal. Dessutom har vi samlat en del gemensamma PAM-mål som det är viktigt att arbeta för oberoende av bransch. Förbundsstyrelsen beslutar om dem på sitt möte i slutet av denna månad.

Alla som arbetar inom arbetsmarknaden eller som noggrant följer med vad som händer där har redan länge varit eniga om att denna förbundsrörelse inte kommer att vara lätt. Det är också min egen gissning. Situationen har inte heller underlättats av att det nu en gång för alla inte är möjligt att nå en mer omfattande uppgörelse som stabiliserar ekonomin och tryggar sysselsättningen, även om det gjordes försök. EKs löneankare utgående från uppgörelsen inom teknologiindustrin har bidragit till ordentliga stenknutar i många förhandlingar.

Det ekonomiska läget och sysselsättningsutvecklingen är viktiga bakgrundsfaktorer då vi bereder oss för förhandlingarna. PAM-branscherna har inte lidit av recessionen i samma utsträckning som industrin. Sysselsättningssiffrorna har dock börjat sjunka en aning inom många branscher. Det sker sällan några dramatiska ändringar på en gång inom servicebranscherna. Branscherna anpassar sin arbetskraft genom stor omställning och antalet arbetstimmar. Det finns dock nu en aning fler arbetslösa än för ett år sedan.

Det är dock ett faktum att vi genom likalönsprogrammet har förbundit oss att minska lönegapet mellan kvinnor och män med fem procentenheter fram till år 2015. Det blir inte verklighet om vi inte aktivt arbetar för det. Även om vi under förra avtalsrörelsen nådde rätt lyckade löneuppgörelser är faktum att expediternas medelinkomst år 2008 var 77 procent, hotell- och restaurangarbetarens och fastighetsskötarens 74 procent och städarens 61 procent av medelinkomsten för en industriarbetare. Vi kan inte heller kringgå detta då vi talar om lönejämställdhet.

Lika lön för lika eller likvärdigt arbete är fortfarande ett rättvist och välgrundat mål.

Ann Selin
ordförande

<< Takaisin