Arbetarskyddsfullmäktige uppmuntrar till öppenhet: ”Arbetsplatsmobbning förhindras genom samarbete”

Av dem som svarat på PAMs medlemsenkät uppger 7 procent att de har upplevt trakasserier från sina arbetskamrater. Inom bevakningsbranschen är det vanligare (13 %) än i PAM:s andra stora avtalsbranscher. De som har upplevt trakasserier planerar också oftare att byta bransch än de som inte har upplevt det.

Arbetarskyddsfullmäktig Sanna Korpela vid Scandic i Södra Finland och arbetarskyddsfullmäktig Sami Enonkoski vid Securitas har märkt att frågor relaterade till mobbning och trakasserier behöver hanteras något mer än tidigare.

De betonar chefernas och arbetsledningens ansvar i att ingripa i mobbnings- och trakasseringssituationer.

– Det är chefens uppgift att ständigt lyssna på arbetsgemenskapen och vid behov kunna ingripa i problem innan de eskalerar. Processer och riktlinjer finns på arbetsplatser, och dessa måste cheferna kunna använda korrekt, säger Enonkoski.

Sanna Korpela betonar att introduktionen måste vara i ordning och att arbetsplatsens spelregler, som nolltolerans mot mobbning, måste vara kända och genuint förstådda av alla.

– Att företaget har nolltolerans mot mobbning betyder inte att det inte skulle förekomma mobbning i arbetsgemenskapen. Viktigt i hanteringen av trakasserings- och mobbningsfall är att söka lösningar och ändra arbetssätt, inte bara att leta efter skyldiga, fortsätter Korpela.

Öppenhet och acceptans av olikheter behövs

Enligt Enonkoski och Korpela skulle ett sätt att minska fallen vara att förbättra arbetsgemenskapens sociala kompetens.

– Upplevelsen av att bli mobbad är alltid subjektiv och måste utredas. Att förhindra och förebygga potentiella mobbningssituationer är allas uppgift, säger Enonkoski.

– Arbetsplatsen bör skapa en enhetlig kultur för diskussion och växelverkan, där åtminstone inte någons sätt att tala gör att någon annan mår dåligt. I dessa situationer bör man till exempel ta hänsyn till och lyfta fram generationsskillnader när man skapar en säker arbetsplats för alla, fortsätter Enonkoski.

Goda interaktionsfärdigheter hjälper till att komma överens med olika människor och i olika situationer. De är också avgörande för att minska mobbning och förminskning.

– Lösningar på problem börjar alltid med en själv. På arbetsplatsen måste man hitta sätt för hur var och en kan bidra till en god stämning i arbetsgemenskapen och till att alla tas i beaktande och accepteras. Artighet och öppenhet ökar ömsesidig respekt. När vi lär känna varandra bättre, lär vi oss också att agera tillsammans, säger Korpela.

Vad göra om man stöter på mobbning eller trakasserier på arbetsplatsen?

Sami Enonkoski råder först och främst att ta upp saken och prata om den.

– Mitt första råd är att du ska säga till den som trakasserar att dennes beteende inte är okej och att det stör eller skadar dig. Be till exempel personen att sluta eller att korrigera sitt budskap.

– Om du av någon anledning inte kan eller vågar göra det kan du kontakta arbetarskyddsfullmäktig eller till exempel förtroendeman, som kan ingripa i saken med ditt tillstånd. Trakasserier eller mobbning kan hanteras när de tas upp och lyfts fram, fortsätter Enonkoski.

– Om man upplever trakasserier, bör man också berätta detta för sin chef eller arbetsledare. Chefernas stöd och arbetsgivarens inställning spelar en stor roll i att förhindra och få slut på trakasserier. Att förringa problemen hjälper inte. Det är viktigt att noggrant utreda saken och att lyssna och höra alla parter, säger Korpela.

Hon berättar att det kan ta tid att ingripa i mobbning och att lösa trakasserifall. Mobbningens och trakasseriernas grundorsaker blir sällan klara över en natt.

Arbetstagarnas representanter till hjälp

– Det finns också situationer där mobbaren kan vara ens egen chef. Då är fungerande arbetsskyddsstrukturer avgörande för arbetstagarens rättsskydd. Arbetarskyddsfullmäktig kan till exempel vara arbetstagarens kontaktpunkt och representant i en situation där ärendet ska utredas med företagets personaladministration, berättar Korpela.

Mod att ta upp även svåra ämnen behövs.

Enonkoski har märkt att särskilt bland yngre är det inte alltid lätt att ta upp problem på arbetsplatsen. Äldre arbetstagare kontaktar oftare och berättar mer öppet om sina erfarenheter.

– Jag tror att det är lättare för yngre arbetstagare att prata på fritiden med jämnåriga än att berätta om obehagliga upplevelser för en äldre arbetskamrat eller arbetsplatsens förtroendevalda. Mod att ta upp även svåra ämnen behövs, och därför finns vi, arbetstagarnas representanter, för att ni kan prata med oss, uppmuntrar Enonkoski.