Priskonkurrensen ökar arbetstakten och känns i arbetstagarens plånbok

Konkurrensutsättning och arbete som utförs genom upphandling leder till försämrade anställningsvillkor och arbetsförhållanden för arbetstagare i Finland. Det konstateras i resultaten från Tammerfors universitets omfattande forskningsprojekt Kilpailutetut palvelut ja työn laatu. Frågan har hittills undersökts endast i liten utsträckning, trots att enbart de offentliga upphandlingarna uppgår till 50 miljarder euro per år. Dessutom köper privata företag tjänster och varor av varandra.

Inom servicebranscherna är städservice en bransch som regelbundet konkurrensutsätts. En observation i forskningsprojektet var att arbete som utförs genom upphandling medför en risk för att den arbetsinsats som arbetsplatserna kräver underdimensioneras och att arbetstagarnas arbetsbelastning ökar. I PAM-tidningen behandlade problemet med underdimensionerad arbetstid inom städbranschen i nummer 6/2025.

Forskarna i projektet stötte på problemet redan i ett tidigt skede.

– Redan från början av projektet stod det klart att problemen i samband med konkurrensutsättning är kroniska inom städbranschen. Användningen av arbetskraft är inte hållbar och det är helt enkelt inte möjligt att utföra arbetet inom den tid som har avsatts, säger biträdande professor Satu Pyöriä

Enligt Pyöriä, som ledde projektet, är problemen särskilt tydliga i huvudstadsregionen, där konkurrensen inom städbranschen är hård. Priskonkurrensen påverkar löneutvecklingen och anställningsförhållandenas kvalitet, och ökar risken för arbetsrelaterat utnyttjande. Även seriösa företag tvingas sänka sina priser.

– Forskningsintervjuerna visade att det är svårt att höja lönerna inom städbranschen eftersom de avtalade timpriserna för köpta tjänster är så låga. Situationen leder till att arbetstagarnas arbetstimmar minskas, trots att arbetsmängden inte minskar.

Man har utgått från att anställningsvillkoren är i skick

Enligt forskarna står EU och Finlands bestämmelser om upphandling och beställaransvar i konflikt med lagstiftningen om arbetarskydd och regleringen av anställningsvillkor.

– Inom den offentliga sektorn betonas att verksamheten måste effektiviseras och att den ekonomiska disciplinen är sträng. Då glömmer man lätt att fråga: till vilket pris? När man köper tjänster handlar det alltid om människor som arbetar, och även de måste kunna försörja sig, påpekar Pyöriä.

Eeva-Riitta Högnäs arbetar som ledande jurist vid Kommunförbundet och deltar i programmet Upphandling i Finland, som samordnas av finansministeriet och har som mål att utveckla upphandling och upphandlingskompetens i Finland.

Enligt Högnäs märks sparkraven i upphandlingsexperternas arbete, liksom många andra mål för ansvarsfullhet utöver arbetstagarnas rättigheter.

– Även ett mycket ambitiöst sparmål kan uppnås när priserna sjunker. Samtidigt borde man alltid fundera på var besparingen kommer ifrån och om tjänsten verkligen kan genomföras till det priset. Men om det inte ingår i uppdraget att fundera på detta, finns det då tillräcklig kapacitet för det?

Varför har situationen enligt forskaren fått bli så här dålig?

– Man har kanske utgått från att regleringen av anställningsvillkor i Finland är tillräcklig, att lagstiftningen fungerar och att vi har en bra arbetarskyddslagstiftning. På beställarsidan har det inte funnits någon bred förståelse för hur extremt flexibel användningen av arbetskraft trots allt kan vara, resonerar Pyöriä. När utgångspunkten har varit att arbetstagarnas rättigheter är tryggade har konkurrensutsättningarna fokuserat på priset och kvaliteten på arbetets resultat – inte på personalens villkor och arbetets kvalitet.

Särskilt noggrann granskning av städservice vid upphandlingar

Emilia Kortelainen, upphandlingsdirektör vid Västra Nylands välfärdsområde, blev inte överraskad av forskningsresultaten. Välfärdsområdet gör årligen upphandlingar på konkurrensutsatta marknader för över 600 miljoner euro. Den offentliga sektorns upphandlingar regleras av upphandlingslagen.

Kortelainen berättar att välfärdsområdet till exempel vid upphandling av städservice utnyttjar den egna personalens sakkunskap, eftersom välfärdsområdet själv sysselsätter lokalvårdare.

– När vi förbereder en upphandling har vi alltid med personer från vår egen serviceproduktion så att vi kan dra nytta av deras sakkunskap inom området. De kan bedöma vilken dimensionering och kvalitetsnivå som ska krävas, berättar Kortelainen.

Biträdande professor Pyöriä konstaterar att det inte är lätt att beräkna dimensioneringen av arbetskraften och att praxis varierar mycket. Hon ser potential för bättre upphandlingar i välfärdsområdena, eftersom större enheter ansvarar för upphandlingarna i stället för enskilda kommuner.

Kunde en del av lösningen på dimensioneringsproblemet vara att kollektivavtalets avtalsparter lyckades skapa en gemensam modell för att beräkna dimensioneringen?

– Det skulle naturligtvis inte tvinga någon att använda den, men den skulle ge en auktoritativ grund för upphandlingen. Det finns till exempel många modeller för livsmedelsupphandlingar och en sådan modell skulle säkert vara till nytta, konstaterar Högnäs vid Kommunförbundet.

Enligt Kortelainen har städning identifierats som en tjänst med högre risk, där det finns risk för grå ekonomi och missbruk som riktar sig mot arbetstagare. Därför granskas upphandlingar av städtjänster noggrannare.

– För oss är det viktigt att arbetsgivarens skyldigheter sköts enligt lagen och att kollektivavtalet följs. Vi har förbjudit kedjor av underleverantörer och i avtalsvillkoren har vi lyft fram att till exempel användning av lättföretagare ska anmälas som underleverantörer.

Uppföljning och tillsyn av tjänsteleverantörer är nödvändig

Högnäs anser att det för att förebygga missbruk är särskilt viktigt att avtalen innehåller mekanismer för uppföljning och att dessa också används i praktiken.

– Det här kräver arbete innan upphandlingen inleds, så att avtalet innehåller rapporteringsmekanismer och rätt till granskning. Det här kan låta märkligt, men alla avtal innehåller inte sådana bestämmelser.

Om man inte har kommit överens om uppföljningen i tid blir den mycket svår att ordna senare.

Även upphandlingsdirektör Kortelainen anser att tillsynen är viktig. Allt kan se bra ut på papper, men verkligheten kan vara en annan.

– Man måste faktiskt gå ut på arbetsplatserna och genomföra granskningar, och vi har särskilt avsatta resurser för detta. Om vi inte övervakar hur avtalet genomförs är det inte säkert att det som avtalats också genomförs i praktiken.

Företag som agerat fel borde kunna uteslutas från upphandlingar

I dag är det svårt att utesluta oseriösa företag och företag som brutit mot anställningsvillkoren från upphandlingar. Ett särskilt problem är kravet på en lagakraftvunnen dom, eftersom processen inklusive överklaganden kan ta flera år.

– Jag anser absolut att om det uppdagats brott i koppling till företag, så bör sådana företag inte tas med i upphandlingar där offentliga medel används, säger Högnäs.

Även Kortelainen stöder förändringar som skulle göra det möjligt att utesluta oseriösa aktörer från upphandlingar.

– Det är svårt för oss att utesluta anbudsgivare enbart på grund av misstankar, eftersom det krävs en lagakraftvunnen dom och vi vet hur långdragna domstolsprocesserna kan vara.

Den största förändringen som Kortelainen önskar gäller dock inte regleringen.

– Informationsutbytet mellan arbetarskyddsmyndigheten och aktörer inom den offentliga sektorn kunde utvecklas. Det skulle vara värdefullt för oss att få veta om det finns brister i ett företag. Då skulle vi säkert ägna större uppmärksamhet åt företaget i vår tillsyn under avtalsperioden. Å andra sidan kunde vi också ge  arbetarskyddsmyndigheten värdefull information.

Vad händer med anställningsvillkoren och arbetsförhållandena om problemen inte åtgärdas?

Enligt Pyöriä är regleringen inte tillräcklig när arbetskraft används på alla tänkbara flexibla sätt på arbetsmarknaden. Om problemen inte åtgärdas aktivt kommer de att växa. Till exempel borde användningen av ”lättföretagare” i situationer där det inte handlar om genuint företagande stoppas i tid.

– Det här är en större fråga än bara upphandlingar. Går det att få en tillräcklig försörjning genom arbete inom ramen för den finländska regleringen, till exempel när det gäller Wolt? Svaret är nej. Upphandlingarna bidrar till att pressa ned priset på arbete till en ohållbar nivå. Konsekvenserna sprider sig till hela samhället om människors möjligheter att försörja sig försämras, varnar Pyöriä.

Utöver lagstiftningen är det viktigt att även i fortsättningen säkerställa en god täckning för kollektivavtalen.

–Organisationsgraden är avgörande för att kollektivavtalen ska förbli ett verktyg för att styra användningen av arbetskraft och jämna ut företagens konkurrensvillkor.

Text: Pauli Unkuri