Arbetsstolar på arbetsplatserna

Arbetstagarna ska ha tillgång till sittplats, men på åtminstone vissa arbetsplatser i handeln, såsom självbetjäningskassor, tillåts inte bruk av stolar.  

Arbetsgivaren kan inte sätta lokalernas utseende eller ställets image före arbetarskyddsbehoven. 

Arbetsgivaren har ansvaret för hälsa och säkerhet 

Arbetsgivaren ska enligt lag ta ansvar för arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet och på arbetsplatsen. Målet är att förhindra farliga situationer och andra olägenheter för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som beror på arbetet. Om olägenheterna inte kan förhindras helt ska man välja metoder och tillvägagångssätt som minskar dem så mycket som möjligt. 

Arbetsgivaren ska alltså utreda och bedöma riskerna och belastningsfaktorerna i arbetet. Här måste kompetenta experter anlitas. Expertis om sunda arbetsställningar och ergonomi finns hos företagshälsovårdens expert, till exempel företagsfysioterapeuten. 

(Arbetarskyddslagen 738/2002, 8 och 10 §) 

Enligt lagstiftningen ska arbetstagarna ha tillgång till ändamålsenliga sittplatser på arbetsplatsen, om det går att utföra arbetet sittande. Annars ska arbetstagarna ändå ha tillgång till sittplatser för vila.  

(Statsrådets förordning om krav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen 577/2003, 3 §) 

Bruk av stolar kan inte förbjudas ensidigt 

På senare tid har det talats mycket om riskerna med stillasittande arbete. Enligt nya studier finns det också risker med orörligt stående arbete. Det mest ideala för hälsan är alltså vanligtvis, om arbetsställningarna kan varieras under dagen. 

Behovet av stolar på arbetsplatsen ska bedömas utifrån hur de påverkar arbetstagarnas arbetsförmåga nu och i framtiden. Detta innebär att man bland annat ska beakta möjlig ledförslitning över tid liksom individuella skillnader mellan arbetstagarna.  

Att helt förbjuda bruk av stolar är inte den optimala lösningen på ergonomiproblem. Det är inte heller bra ur ett förebyggande perspektiv. Arbetsgivaren kan inte sätta lokalernas utseende eller ställets image före arbetarskyddsbehoven.  

På marknaden finns det nuförtiden gott om ergonomiskt bra stolsmodeller som också passar för trånga ställen eller arbete där snabb utryckning behövs. Arbetsgivaren har en lagstadgad omsorgsplikt. Den fullgörs inte om arbetstagaren i praktiken måste stå på sin plats under hela arbetspasset trots att arbetet inte kräver det. Situationen förändras inte om arbetspasset förkortas till exempelvis fyra timmar. 

Läs också Yles artikel (på finska) ”Istuminen tappaa, mutta seisoakaan ei saisi koko päivää” 

Förändringar ska behandlas inom samarbetet 

Enligt lag ska bland annat sådant som direkt påverkar arbetstagarnas säkerhet och hälsa samt förändringar i fråga om detta behandlas inom arbetarskyddssamarbetet, dvs. arbetarskyddskommissionen. Bruk av stolar eller att inte tillåta dem är tveklöst något som påverkar arbetstagarens hälsa och arbetsgivaren kan inte besluta om saken ensidigt.  

Lag om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006, 26 § 1 mom.) 

Vad kan göras om arbetsgivaren inte tillåter arbetsstolar? 

• Ta kontakt med arbetarskyddsfullmäktigen. En arbetarskyddsfullmäktig ska väljas på alla arbetsplatser som regelbundet har minst 10 anställda. 
• Arbetarskyddsfullmäktigen ska kräva att frågan tas upp i arbetarskyddskommissionen. 
• En kompetent expert, såsom företagshälsovårdens fysioterapeut, ska finns på plats när saken behandlas i kommissionen. 
• Om frågan inte blir löst, kontakta regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskydd. Be att de gör en arbetarskyddsinspektion där frågan tas upp. 

Läs också 

• Ergonomin tas upp i arbetarskyddslagen 
• Att identifiera faror och bedöma risker