Risk för våld – var förberedd på våldssituationer

Även om det är svårt att helt och hållet förhindra våldssituationer som kunder orsakar kan olägenheterna minimeras genom att man är förberedd. 

Risken för våld ska beaktas redan när arbetsuppgifterna och arbetsmiljön planeras. All personal ska utbildas i hantering av våldssituationer. Säkerhetsanvisningarna ska vara entydiga och begripliga. De ska utformas i samarbete med arbetstagarna och förtroendemännen. 

Arbetsgivaren är skyldig att 

• göra arbetssätten och arbetslokalerna så säkra som möjligt 
• ge anvisningar om rutiner för en eventuell våldssituation 
• ordna möjlighet att larma hjälp (annan än arbetstagarens egen telefon) 
• ordna möjlighet till eftervård
• tillhandahålla säkerhetsanvisningar för alla, bl.a. nödnummer. 

Introduktion ska alltid ordnas när en nyanställd kommer till arbetsplatsen. Undantag kan inte göras ens för kortvariga anställningar. 

Äventyra inte din egen säkerhet 

Det bör stå klart för varje arbetstagare att man inte får äventyra sin egen säkerhet, inte ens om det gäller att skydda arbetsgivarens egendom. Det är inte värt att göra motstånd mot rånare eller springa ikapp snattare utanför affären. Det ska finnas exakta anvisningar om bekämpning av snatterier, och fasttagning får inte förutsättas, om det finns en betydande risk för våld, exempelvis vid ensamarbete. 

Det är upp till arbetsgivaren att bedöma risken för våld 

Arbetsgivaren är skyldig att bedöma säkerhetsriskerna på arbetsplatsen och vidta skydds- och korrigerande åtgärder. Risken för våld är svår att mäta och därför blir riskbedömningen lätt ogjord. Skyddsåtgärderna ska dock bygga på en lägesbedömning som utöver egentliga fall även beaktar personalens upplevelser. 

Hur bör risken för våld bedömas? 

Arbetsgivaren har flera sätt att samla kunskap om farorna och graden av risk på arbetsplatsen. Uppföljning av tillbud är bland de effektivaste metoderna. Om tillbuden ökar är beredskapen inte tillräcklig och måste förbättras. Uppföljningen ska vara lagom enkel så att arbetstagarna kan anteckna tillbuden och rapportera dem på lättast möjliga sätt. Allra enklast är att ta ett kollegieblock eller något liknande och göra uppföljningen där. 

Förutom tillbuden är det bra att följa upp händelser i arbetsplatsens närhet. Är området lugnt eller oroligt och när inträffar störningarna (tid på dygnet eller veckodag)? Information kan fås från polismyndigheten men också genom att man följer lokala medier och växlar några ord med andra serviceföretagare i grannskapet. 

Blotta risken för våld är en belastning 

När risken för våld bedöms får man inte glömma den psykiska belastningen. Enligt studier är arbetstagare rädda för våld även om de själva inte varit med om någon våldssituation. Händelser på andra håll kan skapa rädsla till och med på arbetsplatser som aldrig haft någon särskilt allvarlig våldsam störning.  

När man vet att det har inträffat störningar på den egna arbetsplatsen eller andra arbetsplatser i närheten kan det leda till otrygghet. Det är viktigt att arbetstagarna får uttrycka sin upplevelse av rädsla. Arbetstagarnas trygghetskänsla ökar när arbetsgivaren tar säkerhetsfrågorna på allvar, det finns tydliga anvisningar och saken har övats. 

Arbetstagarnas välbefinnande kan mätas i exempelvis företagshälsovårdens arbetsmiljöenkäter. Läget kan dock förändras snabbt och det är viktigt att arbetstagarna känner sig trygga med att när som helst berätta om sina upplevelser. 

Vad bör man göra om risken för våld anses mer än obetydlig? 

Det går inte att ta fram en allmängiltig anvisning som passar alla arbetsplatser. Arbetsuppgifter, tidpunkter och situationer där det finns risk för våld ska fastställas, och vilka de effektivaste åtgärderna är måste avgöras specifikt för varje arbetsplats. 

På vissa ställen behöver man satsa på bevakning eller dra ned på eller undvika ensamarbete. På andra ställen kan det räcka med att öka belysningen, ta bort fönstertejpningar och repetera förfaringssätten. 

Alla lägesbedömningar kan inte leda till att det exempelvis krävs anskaffning av teknisk säkerhetsutrustning men alla kan inte heller komma till slutsatsen att sådan utrustning är onödig. Vilka bekämpningsmetoder som används ska avtalas på arbetsplatsen enligt förfarandet för arbetarskydssamarbete. I en butik som haft flera rån är det rimligt att förvänta sig en tydlig satsning på ökad trygghet. 

Ensamarbete 

För ensamarbete behövs det ofta preciserade anvisningar och arrangemang. I synnerhet understryks att hjälp bör kunna larmas obemärkt. Ensamarbetets inverkan på risken för våld är inte entydig, men man påverkas ofta starkare av en våldssituation om den upplevs ensam och inte tillsammans med en arbetskamrat. 

Läs mer om ensamarbete. 

Eftervård 

Arbetstagarens förkunskap om risken för våld främjar återhämtningen från en sådan psykisk knäck som den otäcka situationer orsakat. Mest skadligt är det för dem som blir helt överrumplade.  

En arbetstagare som hamnat i en våldssituation kan underskatta sin egen reaktion på händelsen. Hänvisningen till eftervård ska vara tillräckligt bestämd så att personen inte avstår från hjälpen. Ett krissamtal hos exempelvis företagshälsovården gör det lättare att klara av situationen utan allvarligare följder.  

Obearbetade situationer kan medföra ihållande rädslor som stör arbetet och till sist drar ned arbetsförmågan. 

Kollektivavtalen har skrivningar angående hot om våld 

En del kollektivavtal har skrivningar angående hot om våld. Ta del av bestämmelserna per bransch i kollektivavtalen: 

• Handeln 
• Fastighetstjänstebranschen 
• Turism-, restaurang- och fritidstjänster. 

Användbara länkar 

• Arbetarskyddsförvaltningen – Risk för våld  
• Arbetarskyddscentralen – Väkivalta pois työpaikalta (på finska) 
• PAMs medlemsenkät 2020: Sexuella trakasserier och hot om våld  

Läs också 

• Att identifiera faror och bedöma risker 
• Arbetstagarna ska försäkras för arbetsolycksfall 
• Olägenheter och risker i ensamarbete ska minimeras